Det som är provocerande är att lojalitet under alla omständigheter innebär en begränsning av yttrandefriheten. Alla jobbar inte med försäljning. Tänk om din arbetsgivare fuskar med säkerheten och riskerar människors liv? Tänk om de mobbar, sexuellt trakasserar anställda? Ljuger om sina produkter? Sysslar med rena bedrägerier? Ska du då spela med och låtsas att det är ett jättebra företag för att de betalar dig? Ok att lojalitet är bra, men integritet är också viktigt, man ska inte medverka till sådant som är omoraliskt eller brottsligt oavsett situation.

Det finns två missuppfattningar om lojalitet;
- den ena är att man får säga vad som helst överallt om sin arbetsgivare.
- den andra att det är den anställde som är illojal om arbetsgivaren beter sig illa.

Att gnälla över arbetsgivaren och att inte göra något åt en dålig situation behöver väl inte vara två saker som aldrig kan inträffa samtidigt? Sen beror det väl väldigt mycket på vilka personen gnäller för? Säger väl sig självt att man inte gnäller på chefen inför kunden...?



Vissa personer behöver lite längre tid än andra för att mobilisera kraft till förändring, under tiden kan de behöva få ur sin frustration om de nu mår dåligt av situationen, men vem skall de prata med om de inte får lätta sitt hjärta en lördagskväll inför kompisarna?

Med lojalitet är det ungefär som med respekt. Lojalitet är inget arbetsgivaren kan kräva eller får automatiskt. Lojalitet är något man förtjänar.

Varför ska man spy galla? Varför ska man stanna kvar någonstans om man vantrivs? Ta kontrollen över ditt eget liv säger jag. Ser ingen anledning till att stanna kvar någonstans där man inte får känna delaktighet. Våga satsa och riskera, annars kommer man ingenstans.

Ja det är så jag menar. Är du inte stolt över ditt yrke, ett spelar rollen av att vara stolt, så kan du lika gärna se dig om efter ett annat jobb. Jag vill gärna knyta an lite grann till tanken av att vi i Sverige är trygghetsnarkomaner - vi vill att någon annan ska lösa våra problem åt oss. Om vi inte kan vara goda ambassadörer för vårt arbete eller vår arbetsgivare: Gör någonting åt det då! Många tror jag har en tendens att lägga armarna i kors och lägga över ansvaret att faktiskt ändra på situationen till någon annan. Men det är ett helt annat kapitel.

Det är väl också så att det handlar lite grand om yrkesstolthet. Här är ett exempel. Jag har skrivit på för att sälja ett företags produkter. Jag är deras säljare och ambassadör. Då är det min skyldighet att sälja de produkter företaget kan leverera på bästa sätt. Det hjälper även om jag använder företagets produkter. De gör jag också genom att inte tala vitt och brett om hur chefen skulle ha stött mig och vilka produkter vi borde ha haft. De diskussionerna ska hållas internt. Upplever jag det allt för svårt att sälja företagets produkter får jag säja upp mig. Gör alla så tvingar det företag att utveckla bra produkter och ha bra chefer. Hur ska vi annars komma dit?