Det är fruktansvärt roligt och romantiskt att gifta sig! Men ingen garanti för att det håller... ;)

Gifter jag mig är det för att kärleken är så stark och självklar så det bara inte går att låta bli. Inte för att släkten ska få sitt, eller för att jag har en rosa fluffdröm (även om jag gärna har vitt och vi känner oss vackrast i världen den dagen)utan för just kärlek. Som bonus kommer då de juridiska födelarna som arvsrätt mm.

jag är iofs skild men vi kände större samhörighet & det var mysigt att heta samma efternamn :) Det underliga var att folk tog relationen på mycket mer allvar pga att vi var gifta... det var ju seriös även när vi "bara" var sambos.

Men det är ju knappast döden man har i åtanke när man gifter sig. :)

Trots att jag är en oerhört självständig person så känner jag mig alltid lika omåttligt stolt inombords när jag säger meningar som innehåller "min man". Likaså när jag ibland hör honom säga "min fru" - om mig inför andra. För mig kändes det helt naturligt att gifta mig. Trots tidigare samboskap har jag aldrig innan känt likadant. Jag kan tillägga att han först inte riktigt tyckte att "det var nödvändigt". Men idag vet jag att han verkligen uppskattar att vi är gifta. För min del personligen så var det ett större åtagande att gifta mig än att köpa hus, dela ekonomi etc. Själv tror jag att just att vi ÄR gifta gör att vi kämpar vidare när det är tufft i vår relation. Det känns inte lika enkelt att ge upp för att vi har det lite motigt. Vi är ju inte bara ihop - vi är gifta. :-)

jag tror som Anette att man kämpar lite till just för att man är gifta. I mitt fall handlade det om en sak som absolut inte gick att kompromissa om så därför var det bäst att gå skilda vägar...

jag bara menar jamfort med samboskap. Visst vill jag gifta mig men vi har barn fran bada hall...

#14 Är det inte så att om man är äkta makar sitter make/maka i orubbat bo? Någon juridiskt bevandrad som vet?

16 Termen "orubbat bo" handlar om särkullbarn. Ett gift par kan skriva in i testamentet att särkullbarnen blir sk. efterarvingar. De innebär att den efterlevande kan bo kvar i sitt hem och att arvet skiftas först när den efterlevande avlidit. Rätta mig gärna om jag har fel. Särkullbarn har därmed inte med automatik rätt att ärva. Paret kan dessutom ha skrivit ett testamente som innebär att ex.vis en fastighet förts över till den ena maken. Biologiska barn får ärva först när båda föräldrarna avlidit. Vet inte om "orubbat bo" då är en term som är aktuell eftersom det inte går att påverka, vad jag tror.

19 Om det är som du skriver är det alltså en risk att bo tillsammans med någon som har barn sedan tidigare. Det innebär att den som blir efterlevande måste lösa ut barn och eventuellt flytta från sitt hem när partnern dör. Det händer inte ett par som har biologiska eller adopterade barn. Det verkar för mig som en ojämlikhet inför lagen. Hänvisa gärna till en paragraf. Är det verkligen så att en särkullbarn ärver direkt, utan möjlighet att skjuta detta framåt? Handlar det bara om särkullbarnens goda vilja nu? Är skeptisk.

Vad jag har förstått kan man inte i ett testamente skriva att särkullsbarnen får ärva senare. Däremot kan man ju se till att den som inte har särkullsbarn äger alla tillgångar. Min far gav bort sin halva av huset till min mor så att hon nu äger hela. I och med detta får mina halvbröder på pappas sida inte ärva det. Men jag kan ju säga att det inte är direkt uppskattat av dem som drabbas...

Ang det här med arv till särkullebarn: När min far gick bort -99 så var det så att hans barn från tidigare äktenskap hade rätt till halva sitt arv direkt. Den andra halvan var de tvungna att vänta på tills min mor också går bort, just pga att de var gifta. Jag, som gemensamt barn, hade självklart inte rätt till något arv efter min far, utan det förvaltas av min mor. Däremot har vi löst det på annat sätt inom familjen, men så var i alla fall lagen då. Den kan ju dock ha ändrats sedan -99, men just det här med att pappas barn inte kunde kräva mamma på hela arvet pga att de var gifta är ju en stor trygghet när det finns särkullebarn. Annars håller jag med om att den största anledningen till att gifta sig är kärleken, den juridiska biten kan man (om än lite omständligt) lösa genom inbördes testamente etc när man är sambos med barn från tidigare förhållanden.