Så sitter man här ensam en lördagskväll, ensam framför TV:n. Jag är i 30-års-åldern, tjej, inflyttad till Stockholm sedan några år tillbaka och borde leva ett glatt och roligt liv med mycket vänner.
Jag är social, gillar att umgås och har träffat rätt mycket nya människor på olika sätt men det har inte blivit någon fortsatt kontakt. Personkemi som inte stämmer, olika intressen etc.
Ofta har folk redan "sitt" och har man som jag inte någon släkt i samma stad och inte heller några vänner sedan längre tillbaka blir man ensam. Visst har jag några att umgås med men det är ändå väldigt sporadiskt och det är även bland dem så att de till stor del har sitt och man själv blir utanför.
Med en dålig ekonomi finns det inte pengar till något större föreningsengagemang och att bara engagera sig för att vara bland folk är inte intressant. Jag har försökt så länge att skaffa ett umgänge så jag tror inte så mycket på att det finns sådant. Jag önskar mig ett tjejgäng, personer som prioriterar vänskap och som vill ses ofta.
Men ofta får jag till svar att "sådant finns inte när man är äldre". Nej, tyvärr kanske detta stämmer. Passar man inte in i mallen med sambo, familj etc blir man ensam. Kanske personer som jag begraver sig i jobb istället, om man haft nåt.
"Med en dålig ekonomi finns det inte pengar till något större föreningsengagemang och att bara engagera sig för att vara bland folk är inte intressant."
Förstår inte varför föreningsengagemang skulle kosta en massa pengar. I det fall att du har några intressen finns det säkert många andra som delar dessa och som du kan Googla/söka upp.
Om du gillar att träna så tycker jag du ska söka dig till antingen spinning/aerobics klasser eller någon typ av kampsport typ boxning, thaiboxning eller liknande.
Detta eftersom du vid den typen av träningen blir tvungen att umgås mer med dem du tränar ihop med än vad du behöver göra på ex. ett gym. Till gymet går ju många med hörlurarna i öronen och vill vara ifred medan du på en exempelvis thaiboxnings träning måste ha en partner i många av övningarna vilket även bjuder in till mer samtal. Sen vet jag ju att kamsport inte är något alla tycker är roligt men jag kan absolut rekomendera att testa ett eller två pass. Vill man inte träna för att tävla så är det ju en utmärkt träningsform även som motionär eftersom du tränar hela kroppen.
Hej!Om du skulle gilla en fikaträff, finns på söndagr en som anordnas av couchsurfing-folk. www.couchsurfing.org Även att vara host kan ge kontakter och vänner. samt att vissa kyrkor har kurser till blygsam slant. T ex kyrkan vid Brommaplan, en öppen varm plats, som alla är välkomna till. De har kurser som man träffar folk på.Lycka till!
Hej Anna!
Så tråkigt att du känner såsom du gör. Jag känner igen mig i det du skriver. För mig var det likadant. Det kändes som jag var en märklig människa som ens frågade om någon hade lust att träffas och hitta på något när jag sökte kontakt. Men nu genom mitt största intresse (dansen) har jag funnit massor av vänner som jag umgås med titt som tätt.
Vad gillar du att göra/vad är du intresserad av? Har du någon hobby? Prenumererar du på någon tidning där du kan skriva en kontaktannons att du önskar socialt sällskap? Är du medlem i något forum på nätet där du kan träffa någon? Facebook?
Klart att det kan finnas personer som prioriterar vänskap och som vill ses ofta. Att det inte skulle finnas när man är äldre känns ju märkligt. Bara för att vi blir äldre betyder ju inte det automatiskt att vi slutar vara sociala. Förstår inte riktigt.
Förstår dock känslan av att "alla andra" umgås med stora tjej-gäng och att de har stor vänskapskrets. Men det är tvärtemot väldigt få som har det. I dagens samhälle är det inte lätt att få ihop hela livspusslet. Många gånger upplever jag det som ett helt företag att få till en fika-dejt med någon. Det jag har upptäckt är att jag måste boka in dag och tid med den andre för att det ska ske, annars rinner det bara ut i sanden.
Vet inte om jag bara har babblat på här men jag önskar dig lycka till. Ge inte upp hoppet bara!
Hälsningar Linda
Hej
Ett tips är att gå med i Stockhomsaktiviteter på Facebook. En aktivitetsgrupp jag startat och där allakan lägga upp aktiviteter och där det finns många tips och arrangemang, många helt gratis.
https://www.facebook.com/groups/stockholmsaktiviteter/
Välkommen dit!
Karina Waldemark
Har även en grupp som heter Tjejmingel.. med ungefär 200 medlemmar som brukar anordna träffar ..
https://www.facebook.com/events/201471116605556/
Där kommer vi att ha Göggmingel denna fredag tex..
kör en 123 grejj! umgås med 3 vänner exempelvis! ge ett varsitt förslag vad ni verkligen vill göra och gör alla 3 förslagen under tiden ni umgås om tiden räcker exempel vän 1 fika kör en fika, vän 2 ut och gå/promenad vän 3 bio om ni inte kommer överens menar jag!
@4: Hej! Tack för ditt inlägg. Jag har egentligen inte så många intressen om man tänker såna man utövar inom en förening. Mycket beror det på att jag har varit arbetslös en längre tid och jag har därför inte pengar till att gå med i en förening. Och då menar jag inte kyrkor och volontärarbete utan exempelvis tennis eller någon annan sport.
Jag har sökt vänner i flera års tid via olika forum och nätverk men det rinner alltid ut i sanden, man är för olika, har olika intressen och olika syn på vänskap.
Det kan kanske finnas såna personer som prioriterar vänskap men jag har då inte träffat på några såna. Det finns personer som kan ses lite sporadiskt men det blir ingen riktig vänskap av det. Man träffas och uppdaterar varandra om det senaste men det är egentligen inget större djup bakom och själv får jag inte ut så mycket av såna relationer.
Jag vet inte om jag kan hålla med dig i att det är få med stora gäng. Om jag läser på min FB-sida så är det ofta folk drar ihop gäng och träffas. Nu i nyår t ex så är det ju många som firat ihop med kompisgäng, själv satt jag hemma med mina föräldrar.
Som du säger så är det ett "helt företag" att få till en träff med någon och det säger ju rätt mycket bara det. Att en så enkel sak som en fika ska vara komplicerad att få till. Det talar ju bara om att personen i fråga har en massa annat den vill och behöver prioritera och för mig är det ingen riktig vänskap.
Hopp kan man ju alltid ha, om inte annat så är det lite tröst i att veta att fler sitter i en liknande situation.
|
|
|
|