Arbetsmarknaden har blivit mycket mer internationell och sammankopplad de senaste två årtiondena, t.o.m. inom mitt arbetsfält juridiken, vilket ju traditionellt har varit lite mer oflexibelt och bakåtsträvande.
Men som utomlands arbetande och boende svensk uppfattar jag att det är svårt att få svenska arbetsgivare att förstå vilka färdigheter man har fått genom utlandsarbetet. Jag har under åren hört svenska chefer på olika nivåer och i olika sammanhang understryka värdet av internationella erfarenheter men när jag har frågat vad de menar mer specifikt verkar deras uppfattningar i praktiken vara baserade på Erasmusutbyten och praktikplatser ett halvår på nån organisation.
Vad som är lite mer skrämmande är att rekryteringskonsulter inte heller har någon klarare uppfattning eller förståelse av hur internationellt inskaffade färdigheter kan passa in i, eller berika, svenska arbetsplatser.
Det är möjligt, förstås, att jag är den enda med den här uppfattningen men det vore intressant att höra om någon annan har samma erfarenhet.
Och det skulle också vara intressant att få tips om vad man kan göra för att få svenska arbetsgivare att förstå värdet av de erfarenheter och färdigheter som man har skaffat sig vid långvarigt arbete utomlands.
Stort tack på förhand/Philip
Utlandet värderas alltid högt i Svenskt näringsliv dvs om du som blond svensk har jobbat eller pluggat i ett annat land. Samtidigt tror jag att de som jobbat utomlands till en viss del övervärderar upplevelsen.
Sen beror det självklart på vilket land vi pratar om, fem år som jurist i Tanzania imponerar inte, mycket för att folk inte har någon kunskap om Tanzania och tror att rättsväsendet består av ett stamråd som skär upp getter för att avkunna en domar. Men om dina fem år där var på BP då blir det genast intressantare, BP är ju inte ett "skit företag". Men troligen skulle fem år i New York på ett advokatkontor som hanterar visumhandlingar slå högre, för det är USA och N.Y.
Kombinationen land och företag tror jag är viktig.
Intressant punkt Philip - min erfarenhet fran diskuserat liknande fragor med svenska rekryterare pa mer senior nivaa har varit ganska positivt - det beror dock i slutaendan mycket forstas vad for jobb du sokt, om du aer tillgaenglig for intervju / start med kort ledtid, eller om du sitter "fast" utomlands o maste ordna med flytt, etc.
Rekryterarna och arbetsgivarena förstår nog allt som kan visa att du kommer att tillföra mervärde i affärer:
Vad var det du lärde dig som du kan dra nytta av i din kommande position?
Att bott utomlands brukar vara förknippad med:
Förmåga att anpassa sig.
Förändringsbenägen.
Förmåga att lära sig snabbt och orientera sig i olika kulturer.
Målfokuserad (kan vara något du lärde dig mer av)
Kan flera språk.
Sverige har många arbetslösa invandrare som behärskar flera språk och erfarenheter av olika kulturer och arbetsmarknader- att kunna något mer är inte givet ett plus på den svenska arbetsmarknaden.
Man måste serverara detta till rekryterarna och arbetsgivarna. I ett säljande paket.
I Sverige är likhet stort plus, olikhet skrämmer mer än lockar.
Jag har nog den motsatta erfarenheten, måsta jag säga. I "min värld", som kretsar king forskning och teknikutveckling, är det inget snack om att utlandserfarenhet är positivt. Det kan väl möjligen hänga ihop med att Sverige inte är självtillräckligt i den sektorn och att i princip alla aktörer har mycket kontakter, samarbetspartners, kunder, etc, utomlands. Sedan är det också många som har utlandserfarenhet själva och därmed känner till hur man kan växa som person så som #3 beskriver.
Att rekryteringskonsulter inte klarar av att se några positiva sidor av det är bekymmersamt men knappast förvånande.
Stort tack för era svar.
Det är klart att vad man gjort utomlands är av avgörande betydelse för arbetsgivare. Själva utlandserfarenheten är, i sig, inte tillräcklig givetvis. Men de andra färdigheter man fått - t ex i form av att arbeta i en multikulturell arbetsplats, leda människor i komplexa organisationer, arbeta på annat språk etc - underskattas mycket, tror jag.
Det varierar nog mycket mellan sektorer. Juridiken verkar - trots att jurister gärna själva hävdar att motsatsen är fallet - ganska snäv. Det har väl sin grund i att den mesta juridiken är nationellt betingad. Det som har förvånat mig är dock att advokat-/juristbyråer med utpräglat internationell inriktning inte visar större intresse.
Rekryterarna ser väl främst till vad arbetsgivarna - dvs deras främsta uppdragsgivare - behöver. Helt naturligt, givetvis, men jag har ibland blivit väldigt förvånad över bristen på förståelse för vad internationell erfarenhet kan betyda för en svensk arbetsgivare. Uttryck som "wild card" och att man kommer utifrån och måste "säljas in" används gärna för att beskriva kandidater med lång utlandserfarenhet.
Det är väl bara att gilla läget, men det gör inte repatriering lättare!
Tyvärr är min egna erfarenhet att svenska chefer har svårt att se värdet av att ha arbetat utomlands. Det är också ganska väldokumenterat i HR-forskningen att en längre utlandserfarenhet stoppar upp karriären.
För att raljera lite: Det är inte bara cheferna. Någon som har varit 3 månader på ett projekt i Shanghai är oftast lika mycket Kina-expert på hemmakontoret som hemvändaren som kört 3 år.
Hi Philip,
I understand what you are saying, but perhaps its predominantly in your field of expertise? As a lawyer, one can only practice where one is certified to practice law, am I correct? I think that having international experience is a definite plus here in Sweden, but one has to speak nearly perfect Swedish and also understand the Swedish dynamics in a Swedish workplace. I have been lucky enough to find a good job here with a local company who deals with international clients, but I am still struggling to communicate in Swedish with my colleagues, and understand their work habits. Misunderstandings can occur and can lead to frustration on both sides. I worked for 15 years previously with an international company and had colleagues from all over the world. The work habits were international, and the company language was English. I loved the environment and was sad to leave my job (we moved). I agree with you when you said that some companies do not appreciate those with an international background. When the clients are international, that is a big plus. but when the colleagues are Swedish only, the vision can end up being a bit narrow. But one has to learn to adjust I guess....
Det är tyvärr så inom juridiken. Inte ens stora svenska advokatfirmor har koll. Jag känner till en svensk som pluggade juridik i USA och blev ledamot av New Yorks bar association (advokatsamfund).
Sedan sökte han jobb bland annat på några svenska advokatbyråers New York-filialer. De var inte intresserade av honom och gav alla ungefär samma förklaring: till sina kontor i NY anställde de bara svenska biträdande jurister som skulle praktisera i USA i något halvår innan de återvände till Sverige. Tydligen skulle de alltså inte ha några amerikanska jurister alls på plats, vilket verkar mycket underligt.
Instämmer helt med Philip! Samma erfarenhet för min del. Arbetat med General Manager ansvar för dotterbolag åt global koncern i +8 år. Ansvarade för en snabbt växande verksamhet med 700 anställda och hög lönsamhet men blivit avvisad vid varje tjänst jag sökt. Har även sökt en del tjänster långt under min kompetensnivå. För mig verkar det som att det alltid hängt på den avgörande frågan om ”jag kan arbeta i Sverige”. Har fått den frågan av dem flesta rekryterare. Utan att ta hänsyn till vilka marknader vi arbetat mot, haft svenska företag som både kunder och underleverantörer, att jag är utbildad i Sverige har jag blivit avvisad.
Åt vilket håll vill den svenska ekonomin? Det styrs av människor och går vi åt den riktning jag tror ligger ser det inte bra ut.
Svenska chefer och rekryterare är över huvud taget väldigt försiktiga med att anställa någon alls. De vågar inte göra fel. Det har väl bland annat med den svenska arbetsrätten att göra. Gör man en felrekrytering så kan man riskera att bli sittande med en anställd som inte gör ett bra jobb (och som egentligen skulle göra ett mycket bättre jobb någon annanstans, men han söker sig inte vidare ändå, av samma skäl: han vet att det är svårt att få ett jobb ö.h.t. och därför klamrar han sig fast vid det han har, även om han nog också känner att han inte klarar det så bra). Hela systemet blir en ond spiral. Visste man att man kunde få nytt jobb lätt inom en månad, så skulle många fler våga hoppa av ett jobb de egentligen inte trivs på och där chefen egentligen inte vill ha dem kvar.
#10Svenska chefer och rekryterare är över huvud taget väldigt försiktiga med att anställa någon alls. De vågar inte göra fel. Det har väl bland annat med den svenska arbetsrätten att göra. Gör man en felrekrytering så kan man riskera att bli sittande med en anställd som inte gör ett bra jobb (och som egentligen skulle göra ett mycket bättre jobb någon annanstans, men han söker sig inte vidare ändå, av samma skäl: han vet att det är svårt att få ett jobb ö.h.t. och därför klamrar han sig fast vid det han har, även om han nog också känner att han inte klarar det så bra). Hela systemet blir en ond spiral. Visste man att man kunde få nytt jobb lätt inom en månad, så skulle många fler våga hoppa av ett jobb de egentligen inte trivs på och där chefen egentligen inte vill ha dem kvar.
Provanställning?
I senaste Shortcut medföljer en liten pamflett kallad "Internationell karriär". Den följer i stort andra liknande dokument och artiklar jag sett. Först en konsult som får gratis reklam och fokuserar på kulturchocker och faux-pas och sen intervjuer med företrädesvis nyutexaminerade akademiker.
Det slår mig att pamfletten i stora delar inte alls handlar om en internationell karriär utan mer motsvarar vad den anonyme skribenten skrev ovan om juristbyråer i New York; tidivsa placeringar utomlands eller "internationellt arbete" i form av kontakter med utlandet.
Det är väl intressant att man inte tar upp de problem en utlandsarbetande möter inför repatriering särskilt om man har arbetat internationellt på riktigt, dvs utan skyddsnät i form av ett svenskt företag. Fast det skulle förstås avskräcka många från att söka en internationell karriär.
Jag vägrar tro att gedigen internationell erfarenhet är ett hinder för fortsatt karriärutveckling.
|
|
|
|