Anna, har Du ingen fadder motsv. som ska ta hand om dig och ser till att du får att göra och trivs? Att trivas är ju viktigt för att göra ett bra jobb som kanske leder till en fast plats senare.

Hej Anna! Det du varit med om låter inte så roligt, men det slår mig att du nu kommer in med en satt attityd om vad du väntar dig. Och då tänker jag "det blir alltid som man tänkt sig" (bra bok förresten, Olof Röhlander). Där jag jobbar har vi inne en praktikant och han gör ett jättebra jobb vilket i vårt fall är oerhört tacksamt och ger en spin uppåt, där vi betror honom med ännu mer. Så, om du vill ha tips: 1. Ändra inställning (jag vet, lättare sagt än gjort, men det tål att jobbas med!). 2. Fråga ut dina nya kollegor på lunch och diskutera vad de jobbar med. Kanske ser du där vissa saker som även skulle kunna göras och kan erbjuda att hugga i? Ibland kan vi stressade människor inte komma på att vi behöver hjälp, men erkänna att vi gör det om någon erbjuder något specifikt. 3. Stäm av din plan med handledaren. Hon eller han borde gilla att du har eget driv och tar egna initiativ (inom rimliga gränser). Ju nöjdare det blir med dig, desto större sannolikhet att det leder till fortsatta bra saker - vare sig det är hos dem eller de kan rekommendera dig vidare någon annanstans. Kontakter är supervikigt! Lycka till på din nya arbetsplats, tänk på att du har alla nya goda möjligheter att starta om! Heja!

Där jag arbetar har vi många praktikanter och det är faktiskt så att vi är helt beroende av dem. Jag har under många år haft praktikanter på mina team och har lite blandade känslor om systemet. De är ofta väldigt entusiastiska och det går långt. Dock har de inte kompetens och måste därför guidas mycket, vilket tar resurser i anspråk. Vi försöker ge dem bra uppgifter och eftersom vi är beroende av dem så får de faktiskt ofta göra samma saker som den anställda personalen. Trots allt ser jag det som positivt om en praktikant frågar om mer arbete. Alltsom oftast måste jag stödja praktikanten ifråga men om jag lägger upp det på ett bra sätt åtgår samma mängd tid och energi som om jag hade utfört uppgiften själv.

Jag tycker du ska diskutera med handledaren. Innan du gör det bör du dock ha funderat ut några konkreta saker som du tycker att du kan göra. Alltifrån nya uppgifter till att stödja andra i pågående uppgifter. Dialog är viktigt tror jag. Försök identifiera lösningar snarare än problem.

Lycka till

P

Ps. Som en parentes ang att praktikanter ses som gratisresurs och inte ges fast arbete - - på min arbetsplats är reglerna sådana att praktikanter inte ens får ansöka om jobb där förrän sex månader efter avslutat praktik. Det är ett system jag absolut inte förstår. När jag har tränat upp praktikanter under, säg, ett halvår så vill jag givetvis kunna utnyttja den kompetensen. Helknäppt.

@4: Nej, på min profilsida finns inte någon mer personlig info men det beror på att jag haft en annan profilsida där jag lagt till den mesta info som går men det har inte lett till en enda kontakt.

Jag har gått i olika kurser där man satt upp mål, definierat vad man vill men jag tror inte så mycket på det eftersom alla dörrar är stängda efter en längre period av arbetslöshet.

Visst äger man sitt liv men det är andra och samhället i stort som styr det. Om jag själv fått välja hade jag såklart inte valt arbetslöshet och om valet var fritt för alla hade vi nog knappt haft några arbetslösa alls.

Visst kan livet någon gång i framtiden bli bra men hur länge ska man vänta, hur många år ska man spilla pga arbetsmarknaden ser ut som den gör? Man hinner bli nedstämd, uttråkad, förlorar hopp osv under all tid som bara passerar utan att ens ansträngningar ger något.

Jag önskar mig också vänner men jag har bara otur med mig och kanske är det det jag måste acceptera. Det går fel och kommer inte att bli någon ändring.

Hej Anna.

Jag läser diskussionen här och har några kommentarer. (Blev väldigt långt, men jag känner igen mig i din text när det gäller ”hopplösheten”, och det kan ordna sig, det kan det verkligen.)

Vill börja med att hålla med om utnyttjandet av praktikanter, har hört alldeles för många historier om hur man använder praktikanter som billig arbetskraft. Philip ger en bra bild av detta. De två branscher där jag har erfarenhet ifrån, är den ena kanske en av de värsta ur praktiksynpunkt, den andra en av de bättre tror jag.

Jag vill också påpeka att Karin i sina inlägg har helt rätt, men att det, precis som hon skriver, kan vara svårt att ta in. Under en tid på 90-talet var jag mer eller mindre utan jobb i 6-7 år, totalt vilsen eftersom jag verkligen ville jobba med det jag drömt om men just då var den ena branschen totalt död och den andra sprang jag mest omkring som oavlönad kaffekokare. Dessutom så var jag ny i staden, så jag var rätt ensam även om jag hade några få riktigt bra vänner, vilket jag är tacksam över. 

Just när det var som värst, hade Karins ord inte haft någon betydelse, kanske till och med tvärtom eftersom man känner sig underlägsen och dålig när man inte kan ta tag i sitt liv. 

Sen löste sig allt med tiden, delvis på grund av uthållighet, men också för att konjunkturen helt enkelt vände.

Det jag vill säga är att försök att se Karins ord för vad de är, omtänksamma råd.
För det är bra råd hon kommer med.

Sen har jag några konkreta tips, det framgår inte vilken bransch du arbetar i och så jag vet inte hur kulturen ser ut, men jag har själv hamnat i svåra situationer och tack vare att jag hade en bra mentor tidigare har jag lärt mig att tackla det.
D.v.s. genom kommunikation.
I några situationer där jag inte vetat hur jag skall hantera det nere på golvet, har jag gått så högt det går i organisationen, stegvis för att inte trampa någon på tårna, och berättat om mitt dilemma. (Exempelvis efter att ha pratat med handledaren, pratat med avdelningschefen men efter det gått till någon så högt upp jag kan nå.)

I ditt fall skulle det kunna vara att du faktiskt är överkvalificerad för ditt arbete, du har en lång utbildning, erfarenhet och även om du är tacksam över praktikplatsen så vill du givetvis kunna utnyttja din kapacitet och bidra till företaget.

Det svåra, och det har jag fått lära mig den tuffa vägen, är att inte låta negativ utan mer som, ”jag vet att jag kan mer och jag vill bidra” utan för den skull stampa med foten i golvet.
Det tycker jag du kan säga redan första dagen, att du hoppas få bidra med riktiga uppgifter.
Ibland har det inte gett något, därför är jag just nu i ett vägskäl t.ex. men det har alltid gett mig styrka att jag försökte och därför har jag kunnat behålla lite självkänsla i yrket. Det tackar jag min mentor för att han lärde mig.

En sak som jag sett vissa praktikanter göra, är att dom försöker få komma med på möten, att få vara med där det händer, även om dom inte förväntas bidra. Med lite tur så kommer det en fråga, som man kan svara på, osv. Sen lär man sig mycket bara genom att lyssna.
Flera har efter ett tag även frågat om dom får byta avdelning, bara för att få lära sig nytt. Det senare kan både vara bra och dåligt eftersom man kan äta sig in i en avdelning, göra sig oumbärlig, men samtidigt så gör du dig mer synlig för organisationen högre upp om du är på fler avdelningar. Och de är oftast de som kan påverka anställningar.

Initiativ har alltid uppskattas är min erfarenhet m.a.o.

Det kanske inte ger ett fast arbete på denna praktikplats, men det ger förhoppningsvis lite självkänsla att du vågade och har du tur har du fått göra mer kvalificerade uppgifter som du kan skriva in i CV:t.

Jag vet inte heller om du har träffat en karriärcoach. Du har gått kurser, men dessa kan vara mer eller mindre bra. Det kan vara bra att prata med någon som ger dig din fulla uppmärksamhet och kan bolla tankar med dig.
Skall själv träffa en denna månad för att komma få hjälp med mitt vägskäl.

Är det möjligt för dig att skaffa dig en mentor, tänk ut någon på det nya arbetet som verkar reko, fråga om denne kan ge dig lite tips, sen kanske det kan utvecklas till något.
Finns det mentorer här på shortcut?

Nu kanske lite jobbigare frågor.

Det är inte så att din bransch är en väldigt svår att verka i? Hur ser dina möjligheter att byta spår ut? Om du nu känner att du inte når längre, skall du verkligen vara kvar?

Om du nu skall vara kvar, hur har de som fått arbete gått till väga? Kan du fråga de du arbetar med hur dom gjort, folk brukar tycka om att prata om sig själva ;) och många ger gärna tips.

Sen undrar jag om du gått i terapi/ KBT? Jag gick själv i KBT för några år sedan föra att lära mig hantera något utanför arbetslivet som som efter många år kändes hopplöst. För min del var resultatet riktigt bra, och det visade sig att jag haft nytta av det även professionellt.
För det låter verkligen som om du behöver prata med någon.
(Jag tycker att alla borde göra det någon gång i livet.)

Jag hoppas verkligen att du hittar kraft att kämpa vidare. Och du är värd ett bättre öde än praktikplats.

Kram

Jag jobbade tidigare som platschef på ett litet företag. Vi var i behov av att ta in en person efter en äldre kollega som gått i pension men ekonomin i företaget var inte bra. Jag gjorde då som så att jag kontaktade arbetsförmedlingen och fick hjälp att välja ut några bra kandidater för en inledande praktik som skulle övergå i en anställning.

Jag valde medvetet en äldre person, dels för att jag ville ha någon med erfarenhet och dels för att det kändes som ett bra tillfälle att göra en samhällsinsats och ge en långtidsarbetslös person ett arbete.

Praktiktiden fungerade bra och det gav mej som chef dels tid att få lära känna personen och dels gav det personen i fråga chans att känna efter om arbetet och företaget kändes bra. Det hela mynnade ut i att en person som närmade sig 60+ fick en anställning efter ett par år som arbetslös.

Jag menar att praktik inte behöver vara bortkastad tid eller ett utnyttjande från företagens sida. Det finns också möjligheter för den arbetslöse att se det som en fin chans i livet.

@10: Tack för långt och intressant inlägg.

Ja, det där med att ta saken vidare, dvs om man har okvalificerade arbetsuppgifter där man utnyttjas hänger ju ofta på hur mycket ork man har.

Dessutom är den generella åsikten bland folk att man inte får vara kräsen och det gör ju att man ofta blir bemött som gnällig. Sen är det ju även fakta i vissa lägen att det antingen verkligen inte finns kvalificerade arbetsuppgifter som matchar mot ens utbildning eller så finns det inte tid att handleda mer kvalificerade arbetsuppgifter. Vad gör man då?

Jag har gått in med en positiv inställning men till slut tappar man ju orken och motivationen. Att alltid bara behöva stå ut pga man behöver pengarna som ges i form av olika ersättningar.

Intressant att man nämner Arbetsförmedlingen som något slags alternativ.

Att definiera lösningar låter trevligt, men är det inte själva systemet som är problemet ? Hur har ni själva lärt er ? Ni kanske föddes klara ?  Öhhh se till att börja anställa folk istället säger jag till alla arbetsgivare. Jag kommer aldrig vara eller bli någon praktikant. Och tro mig jag vill absolut inte skaffa mig erfarenhet via bemanningsbranchen. Snacka att bygga på lögner. När det gäller den biten.

Gillar benämningen "slöddret" För visst är det så både inhyrdpersonal och praktikanter allt som oftast behandlas.  Via kanaler och nätverkande Låter trevligt det med.

Är det ett finare ord för att inte orka studera, ta genvägar ?

Vägra facebook.

ni kan skrika er hesa om att praktikanter inte utnyttjas. Men det ändrar inte på fakta.

Hur är det ställt med Sveriges arbetsgivare ?